Hur sprickorna bildas
Bakgrunden är teorin om tektoniska plattor. Kontinenter har aldrig varit stilla utan har flyttat och formats om under miljontals år. I Afrika ser det ut som om jordskorpan försvagas och sträcks tills den till slut kan brista, vilket öppnar upp för en ny oceanbassäng.
Det mest aktiva området är det internationellt erkända Östafrikanska riftdalen. Riftdalen sträcker sig över cirka 6 437 kilometer från Jordanien till Moçambique och är i genomsnitt 48 till 64 kilometer bred. Extra viktig är Afar-regionen, där de tre stora riftsystemen – Main Ethiopian Rift, Red Sea Rift och Gulf of Aden Rift – möts i en så kallad triple junction (en punkt där tre riftsystem möts) som ligger i centrum för den geologiska aktiviteten.
Hur rörelsen ser ut och när det kan hända
Rörelsen pekar från nordost mot söder och forskare jämför den ibland med “dragkedjan på en jacka”. Enligt Dr. Emma Watts, geokemist vid Swansea University, rör sig den norra delen av riften med 5 till 16 millimeter per år. Nuvarande modeller uppskattar att en fullständig uppdelning av Afrika kan ske inom de närmaste 5 till 10 miljoner åren.
De magnetiska data som först samlades in under åren 1968 och 1969 har återanalyserats med moderna tekniker. Dessa data visar på en omfattande havsbottenspridning mellan Afrika och Arabien för “tiotals miljoner år” sedan.
Vad det betyder för landskapet
När sprickbildningen fortsätter väntas det östafrikanska landskapet ändras dramatiskt. Stora insjöar som Lake Malawi och Lake Turkana kan komma att korsas av den nya sprickan — förändringar som i nuläget är svåra att upptäcka med blotta ögat men som på sikt kan ge upphov till ett nytt hav.
Den geologiska omvandlingen väntas också skapa två tydliga landmassor. Länder som Egypten, Algeriet, Nigeria, Ghana och Namibia skulle utgöra den västra, större landmassan. Den östra landmassan skulle bestå av länder som Somalia, Kenya, Tanzania, Moçambique och en betydande del av Etiopien.
Vad forskningen visar
Den nyanalyserade uppsättningen magnetiska data, kallad “1968 Afar Survey”, ger forskare enligt Professor Peter Styles, geolog vid Keele University, ett “unikt perspektiv på hur vår planet ständigt förändras”. Magnetiska signaturer fungerar som årsringar i träd och ger ledtrådar om jordens tidigare rörelser och möjliga framtida utveckling.
Jordens yta är alltid i rörelse, och även om processen är väldigt långsam leder krafterna i slutändan till nya hav. Fenomenet påminner oss om att marken under fötterna aldrig är helt stilla.
