Bo kvar och vardagsrutiner
Kvinnan har valt att bo kvar i sitt eget hem i stället för att flytta till ett vårdhem, med argumentet att hon fortfarande kan “hantera sina egna rutiner” och “fatta beslut” utan yttre inblandning. Hennes dagar följer tydliga rutiner. Varje morgon drar hon för gardinerna för att släppa in dagsljuset, vilket hjälper henne att hålla dygnsrytmen.
Frukosten är enkel men noga planerad: havregrynsgröt, fullkornsrostat bröd, frukt och te. Hon kallar den “bränsle för självständighet”.
Matvanor och rörelse varje dag
Hennes kost ligger i linje med folkhälsorekommendationerna, även om den kan uppfattas som “gammaldags”. Lunchen, som är dagens huvudmål, består ofta av grönsaker, en proteinkälla som fisk, ägg eller bönor, och en måttlig mängd kolhydrater. Sedan hon var i femtioårsåldern har hon successivt minskat saltet, och idag upplever hon starkt salt som “skarp”.
- Rörelse är en annan grundpelare i hennes vardag. Hon tar dagliga promenader och använder hemmet som träningsplats. En av hennes dagliga övningar är att resa sig upp från stolar utan att ta stöd med händerna — en utmaning hennes läkare har rekommenderat. Målet är att kunna resa sig fem gånger i rad (ett tecken på god benstyrka), men de dagar det är jobbigare nöjer hon sig med tre gånger.
Socialt liv och hjärngympa
Trots att hon bor ensam värnar hon om social kontakt. Hon ringer minst en person varje dag — ibland ett kort femminuterssamtal, ibland längre pratstunder. Dessa samtal värdesätter hon lika högt som korsord för att de kräver minne och eftertanke. Hon är också flitig radiolyssnare och tycker om att höra människor debattera och förklara.
Hennes hem är anpassat efter ökad säkerhetsbehov, med ledstänger i badrummet och bra belysning i hallen. Grannar har även som rutin att kolla om gardinerna varit stängda ovanligt länge på morgonen, som en extra säkerhetsåtgärd.
Vad forskningen säger om åldrande
Forskningsmässigt talar man ofta om tre faktorer som påverkar åldrandet: genetik, miljö och beteende. Man kan inte välja sina gener, men de flesta kan påverka sin omgivning och sina dagliga vanor. Geriatriker lyfter fram vikten av regelbunden fysisk aktivitet, en kost rik på växter och proteiner, samt att behålla sociala kontakter.
Hennes vägran att “sluta upp på vårdhem” har en djupare innebörd. Det är ingen kritik mot dem som väljer eller behöver flytta till vårdhem; för henne uttrycker det tron att åldrande inte automatiskt innebär beroende. Vid 100 års ålder visar hennes liv att med vilja och medvetna val kan självständigheten bevaras långt in i livets senare skeden.
Hennes berättelse är inte bara en personlig triumf utan också en påminnelse för oss alla att fundera över våra egna val i livet och hur vi vill forma vår framtid.
