I området runt Cònero regionalpark hittade klättrare hundratals spår bevarade i det välkända lagret Scaglia Rossa-kalksten (en typ av sedimentär kalksten som rymmer mycket havsfossil). Den som första konsulterades efter fyndet var Paolo Sandroni, en geolog och medklättrare, som i sin tur kontaktade Alessandro Montanari, direktör för Coldigioco Geological Observatory (OGC) — något som underströk fyndens betydelse.
Geologiska och paleoekologiska ledtrådar
Upptäckten gjordes på en plats som en gång låg på havsbotten under sen Kritaperioden, en tid då paddelande reptiler och jättelika marina djur rörde sig i haven. Forskarna dokumenterade platsen med drönare och tog bergprover precis ovanför spåren för att förstå bevaringsförloppet bättre.
Analysen pekar på att en undervattenslavin, utlöst av en jordbävning, inträffade bara minuter efter att spåren bildats och snabbt täckte dem — vilket ledde till den exceptionella bevaringen. Mikrofossil bevarade i kalkstenen tyder på en djuphavsbottenmiljö, flera hundra meter djup, rik på organismer som maskar och musslor (små fossila rester som hjälper till att rekonstruera miljön). Enligt Montanari har detta område sedan lyfts upp genom långvarig tektonisk aktivitet.
Hypoteser om vilka som gjorde spåren
Forskarna menar att spåren skapats av marina reptiler som drevs i panik under en jordbävning. Huvudhypotesen är att havssköldpaddor ledde flykten, även om andra kandidater — som stora marina reptiler, plesiosaurier eller mosasaurier — också kan ha lämnat spår. Under sen Krita kan deras beteenden ha lett till att vissa individer simmade mot öppet hav medan andra sökte djupare vatten.
Deras rörelser och rotationer kan ha bevarats när jordbävningslavinen snabbt täckte botten, vilket skapade en sorts “ögonblicksbild” av frenetiska rörelser på havsbotten.
Kritik och andra tolkningar
Trots den spännande upptäckten har vissa experter frågor. Michael Benton, professor i vertebrate palaeontology vid University of Bristol, är skeptisk till att spåren verkligen visar undervattenspunting (ett ovanligt beteende där båda främre lemmarna används samtidigt). I en intervju uttryckte han tveksamhet kring vilka mekanismer som skulle kunna förklara simrörelserna hos marina sköldpaddor, som normalt liknar en form av “undervattensflygning”.
Benton undrar dessutom varför djuren i fråga inte bara simmade bort från botten för att undkomma.
Upptäckten kastar ljus över en gammal och gåtfull värld, frusen i sten, och uppmuntrar till vidare undersökningar. Montanari säger att forskarteamet vill inspirera fler fossilexperter att granska platsen vidare för att bevara och förstå dessa vittnesmål från det förflutna. Det finns fortfarande mycket att lära av dessa fossil, och framtida studier kan potentiellt förändra vår bild av marina livsformer från Krita-eran.
