Om studien och deltagarna
Den longitudinella studien startade 1998 och inkluderade över 5 000 kinesiska deltagare, alla 80 år och äldre vid urvalstillfället. Deltagarna följdes över tid, med ett uppföljningsår särskilt nämnt för 2018. Studien är nationellt representativ, vilket innebär att resultaten speglar bredare mönster i den studerade populationen. Deltagarnas vikt spelade också in; fynden påverkades särskilt av vilka som var underviktiga, då dessa visade lägre sannolikhet att nå 100-års åldern.
Huvudfynd: köttätare vs icke-köttätare
Bland personer över 80 år visade sig icke-köttätare statistiskt mindre benägna att nå 100 års ålder jämfört med dem som åt kött. Den negativa associationen sågs dock bara bland de deltagare som var underviktiga. Bland dem med normal eller hälsosam kroppsvikt fanns ingen liknande koppling. Det tyder på att kroppsvikt spelar en viktig roll i sambandet mellan kost och livslängd, vilket kan kopplas till organspecifika förändringar.
Jämfört med tidigare forskning
Tidigare forskning har ofta lyft fram växtbaserade dieters fördelar, som lägre risk för hjärtsjukdom, stroke och typ 2-diabetes. Den här studien avviker något från det mönstret, och forskarna menar att det kan handla om skillnader mellan mycket gamla och yngre vuxna. För äldre kan problem som undernäring och skörhet spela större roll för vad som är lämpligt i kosten.
Hur näring fungerar i hög ålder
När man blir äldre sker fysiologiska förändringar som påverkar åldrande processer — bland annat minskar energiförbrukning, muskelmassa och aptit. Sådant ökar risken för undernäring hos äldre icke-köttätare, särskilt om de inte får i sig tillräckligt med protein, kalcium, vitamin B12 och D. Att lägga till mat som fisk, mejeriprodukter och ägg verkade kunna mildra dessa effekter, eftersom de tillför viktiga näringsämnen.
Anpassa kostråden efter var i livet man är
Forskarna föreslår att kostråd bör anpassas efter livets olika skeden, vilket belyser moderna dieters påverkan på hälsa och livslängd. Växtbaserade dieter kan vara bra för yngre vuxna, medan äldre personer kanske behöver inkludera en måttlig mängd animaliska livsmedel för att undvika näringsbrist och bevara muskelmassan. Det stämmer överens med observationer om att kostbehoven förändras med åldern och med det så kallade “fetmaparadoxen”, där en något högre kroppsvikt ibland är kopplat till bättre överlevnad i högre åldrar.
I ljuset av dessa fynd blir det tydligt att kostråd bör ta hänsyn till individuella och åldersrelaterade behov, snarare än att bara förlita sig på generella riktlinjer. Studien uppmanar till en mer nyanserad förståelse och anpassning av kosten för äldre för att stödja hälsa och livslängd.
