Samtal är en stor del av vardagen, men har du funderat på varför vissa hela tiden bryter in? Att avbryta kan uppfattas som oartigt eller respektlöst, men vad ligger egentligen bakom beteendet? Med psykologiska verktyg går det att förstå mönstren bättre — och hur man kan jobba på dem.
Ett tydligt kännetecken hos dem som ofta avbryter är bristande impulskontroll. Hjärnan är wired för snabba reaktioner, och när förmågan att tygla dem sviktar blir att bryta in en reflex. Det liknar ett mentalt spel med “het potatis”, där rädslan att tappa en tanke gör att man måste få ur sig den direkt. Ett praktiskt knep är att ha något att skriva på (på papper eller i mobilen) där man kan notera tanken istället.
En annan faktor är det stora behovet av bekräftelse. Människor som ofta avbryter söker ibland omedvetet uppmärksamhet eller godkännande. I samtal styr de tillbaka fokus mot sig själva eller rättar smådetaljer. Ett sätt att bryta mönstret är att ställa genomtänkta frågor och verkligen låta andra avsluta innan man hoppar in.
Det kan verka bakvänt, men många som avbryter lider av social ångest. För dem kan tystnad i ett samtal kännas obekväm, nästan som ett stup, och istället fyller de tomrummet med ord. Att träna på att tolerera pauser — till exempel genom att räkna tyst “ett, två” när någon pratar — kan lugna nerverna (det ger hjärnan en kort stund att hämta andan).
Ett annat problem är att vi ofta fokuserar på att svara snarare än att förstå. Denna konkurrensinriktade samtalsstil gör att man lyssnar “tekniskt” men i själva verket förbereder sitt nästa inlägg. Att öva aktivt lyssnande, till exempel genom att upprepa de sista orden i huvudet, hjälper ofta att faktiskt ta till sig vad som sägs.
För en del är samtal en arena där självvärde är kopplat till att framstå imponerande. Då blir det en tävling om att överträffa den andre — till exempel: någon säger att de sprang 5 km och den andra svarar att de sprang ett maraton. För att ändra beteendet kan det vara värdefullt att fråga sig själv om man försöker knyta an eller tävla.
När det blir konflikt kan vissa avbryta för att återta emotionell kontroll. Fraser som “Nej, nej, det var inte det jag menade” eller “Vänta, du missar poängen” används för att snabbt förtydliga eller argumentera emot. Att andas och låta den andre tala färdigt innan man reagerar hjälper ofta att bemöta situationen lugnare.
Många som ofta avbryter är inte fullt medvetna om hur ofta det händer. Brist på social medvetenhet gör att man inte ser hur beteendet påverkar andra. Att be om ärlig feedback från någon man litar på — till exempel “Avbryter jag folk mycket? Jag försöker bli bättre” — kan ge insikt och vägledning för förändring.
Samtal är en dans av ord och idéer. Hur skulle dina samtal kännas om alla kände sig lite mer hörda, med början hos dig? Genom aktivt lyssnande och självrannsakan kan vi alla jobba mot mer meningsfulla och respektfulla dialoger.