Hur föräldrarollen kan påverka relationen
När föräldrar bygger hela sin identitet kring att skydda och stötta sina barn hamnar de lätt i en fälla där de, utan att tänka på det, kan trycka bort dem. Genom att alltid vara den som löser problem och förutser behov blir föräldern trygg och förutsägbar, men ofta också kvävande, vilket står i kontrast till FAFO-metoden.
Ett exempel är föräldern som aldrig missar ett skolarrangemang eller alltid har middagen klar. Avsikten är kärlek, men i praktiken kan det göra att relationen aldrig får chansen att utvecklas på andra sätt.
En granne berättar att hennes son sällan besöker henne, trots att hon var den “perfekta mamman”. Hon offrade sin karriär och fanns alltid där. Men i verkligheten kan sonen uppleva en slags sandkänsla inför att hälsa på henne. Sarah Epstein, bidragsgivare till Psychology Today, sätter fingret på problemet: “Vissa föräldrar har svårt att upprätthålla en uppdaterad mall av vem deras barn är.”
Vad överbeskydd kan leda till
Forskning visar att överbeskyddande beteenden kan slå negativt mot vuxna barns emotionella intelligens och leda till sämre hälsoutfall i vuxen ålder, vilket kan kopplas till emotionell försummelse. Att alltid ge råd och lösningar efter att barnen har vuxit upp kan vara gjort av omsorg, men det kan också göra att de vuxna barnen söker relationer där de känner sig bekväma snarare än skyldiga.
Tony Moorcroft, författare inom familjedynamik, uttrycker det så här: “Vissa föräldrar behandlar sina vuxna barn som inbyggda terapeuter, avlastar varje bekymmer, hälsobekymmer eller klagomål i samma stund de kliver in genom dörren.”
När relationer känns stelt uppbyggda kan föräldraskyddet börja kännas kvävande. Det blir tröttsamt att hela tiden vara “den som ska”, och därför väljer en del vuxna barn att avstå från besök eller kontakt av fri vilja.
Små steg mot förändring
Förändring kan börja i det lilla. Ett sätt är att börja dela något från sin dag som inte handlat om barnen, vilket kan hjälpa till att bryta mönster av intern validering. Genom att ställa frågor istället för att alltid erbjuda lösningar skickar föräldern en signal om att de ser sitt barn som en självständig person.
Det kräver mod att acceptera att barnen inte är skyldiga förälderns närvaro, och att kliva från rollen som skyddande till att bli en mer öppen och mottaglig samtalspartner.
Att utveckla egna intressen och hitta en identitet utanför föräldrarollen kan också göra mycket. Det kan locka tillbaka barnen av genuin vilja istället för av plikt. En granne berättade att hennes dotter plötsligt började komma på besök oftare efter att hon själv börjat gå på konstkurser och engagera sig i volontärarbete.
Relationen mellan förälder och barn är en ständigt pågående process, en balans mellan skydd och frihet, mellan förväntningar och acceptans. När föräldrar vågar förändras och pröva nya sätt att möta sina vuxna barn öppnar de upp för mer givande relationer byggda på förståelse och respekt.
