Så funkar tekniken och vem som leder
Den autonoma undervattensfarkosten, Ran, är byggd för att arbeta självständigt under isen i flera timmar — ibland över ett dygn — utan kontakt med ytan. Den är utrustad med navigationssystem och akustiska instrument som hjälper till att precisera positionen i förhållande till havsbotten och isens undersida.
Projektet leds av Anna Wåhlin, professor i oceanografisk fysik vid University of Gothenburg (Göteborgs universitet), och hennes forskargrupp studerar hur havsströmmar påverkar isshelfarnas stabilitet.
Fjärrstyrda uppdrag under is är svårt främst på grund av begränsningar i radiokommunikation och GPS-signaler, som inte klarar av att tränga igenom flera hundra meter med solid is.
Var de var och hur fältarbetet gick till
Ran körde under Dotson Ice Shelf i Västantarktis och i det omkringliggande Southern Ocean. Undervattensfarkosten arbetade under en kampanj på 27 dagar under 2022 och genomförde totalt 14 framgångsrika uppdrag under isen. Med hjälp av sonarteknik kartlade Ran ungefär 139,66 km² av isens undersida i detalj.
Ran nådde så långt som 17,7 km in i den dolda kaviteten under isen. Den tystnade ovanligt nog efter att ha nått 16,1 km (troligtvis på grund av mekaniska fel eller kollision med isryggar).
Vad de hittade under isen
Rans uppdrag avslöjade många dolda formationer som inte syns från rymden: platta platåer, terrasserade steg, teardrop-formade gropar, kanaler och urgröpta depressioner. De mest anmärkningsvärda var de teardrop-formade groparna som mäter 299,8 meter i längd och 50 meter i djup. Dessa strukturer tros ha formats av snabbstränande vattenströmmar nära isens botten.
Undersökningarna ger också bättre insikt i hur varmt inflöde av Circumpolar Deep Water eroderar isens undersida och skapar turbulens som snabbar på smältningen.
Vad det betyder för havsnivån och modellerna
Data från Ran kommer att bidra betydligt till de vetenskapliga modeller som prognostiserar framtida havsnivåhöjningar. Smältningen vid Dotsons isshelf har redan bidragit med 0,508 mm till globala havsnivåer mellan 1979 och 2017, och räknas som en del av de cirka 13,97 mm havsnivåhöjning som tillskrivs Antarktis isförlust sedan 1979.
Ran fokuserar nu på att kartlägga sprickor och kanaler som styr hur varmt vatten förs in och förstärker erosionen. Datormodeller bör ta med terrasser och sprickor i sina beräkningar för att bättre förutsäga hur glaciärerna reagerar på uppvärmning.
Rans upptäckter under Dotson Ice Shelf erbjuder ett “sällsynt fönster” in i mekanismerna bakom Antarktis smältprocesser och ger värdefulla insikter om hur haven och glaciärerna kan komma att förändras framöver. Forskarna, med Anna Wåhlin i spetsen, fortsätter att förespråka förbättrade modelleringsverktyg baserade på dessa observationer för att bättre förstå och förutsäga isförlust i ett snabbt föränderligt klimat.
